Jag har precis avslutat Sara Stridsbergs märkliga roman om Valerie Solanas, kvinnan som bland annat sköt Andy Warhol. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller tycka. Boken var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Den väcker en massa känslor i alla fall, var av äckel är en känsla som står ut. Samtidigt fascinerar boken och mot slutet går det inte att släppa den, man vill bara stanna kvar i den drömlika världen som skapas. Sara Stridsberg fick Nordiska rådets litteraturpris tidigare i år för boken. Ur motiveringen:
"Stridsberg blandar dokumentärt material och fri fiktion i en febrigt vibrerande prosa. Drömfakulteten bär underrubriken 'Tillägg till sexualteorin', och romanen är en svidande uppgörelse med de olika förtryckarmekanismer som verkar i samhället."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar